Varje år, som ett brev på posten, kommer julklappsångesten. Förra veckan drabbade detta mig, när jag strosade upp längs storgatan och lade märke till all julskyltning. Då smög sig den där ångesten på mig bakifrån och grabbade ett stadigt tag i mina axlar.
Trots att jag varje år försöker att vara ute i god tid så hinner på något sätt ångesten alltid ifatt och påminner mig om att det snart är försent. Sätt fart! skriker han i örat på mig.

Men det är inte så lätt. För att handla julklappar är faktiskt inte min favoritsyssla direkt. Det hamnar inte ens på min 10-i-topp-lista!
Jag förstår mig inte på folk som tycker att det är roligt och underhållande att springa runt bland klädhängare, bokhyllor och leksakshögar, in och ut ur affärer samtidigt som man svettas och trängs tillsammans med en massa andra julstressade idioter som går på högvarv.

Och även om man försöker till sitt yttersta att stå ut så hittar man ändå ingenting i rätt storlek eller färg. Detta tack vare alla er som var ute i tid! Fy skäms!

Nu sitter jag istället och surfar runt på Internet och tänkte att jag skulle försöka inhandla alla mina paket på denna underbara, tysta och inte alls lika svettiga plats!

Då dyker nästa problem upp: Hinner jag få hem allt till dörren i tid, innan den stora dagen?


Bildkälla
/Amanda

Med huggtänderna blottade biter han tag i halsen på en ljus jungfru. Läpparna är färgade röda av blodet och han kväver ett vrål i den mörka gränden…

Men det var så det såg ut förr, nu är tiderna förändrade. Nu är vampyrerna också människor, precis som vi, med mänskliga bekymmer som ångest och ensamhet.

Det råder vampyrfeber i världen och Hollywood spottar ut vampyrfilmer och serier. Twilight, True blood och Vampire Diaries är några av årets största nykomlingar som vi kunnat sitta framför teveapparaten och rysa av både välbehag och rädsla till. Och har man väl börjat kolla, är det omöjligt att sluta.

Varför älskar vi att skrämmas av dem?

Om vi tar Edward Cullen från filmen Twilight som exempel. Han är perfekt på alla sätt. Vad han än tar sig för så är han en stjärna. Han spelar piano som en gud, är beläst, välklädd, charmig, bedövande vacker och en jävel på att ta megaskutt upp i var och varannan tall han passerar. Bara för att han kan.

Vi tjejer som kollar på denna film kan med lätthet se på Edward genom Bellas ögon. Den första tonårskärleken, då killen i fråga är fläckfri och perfekt.

Det enda molnet på deras himmel är så klart att Edward är extremt farlig och att han kan råka göra henne till en vampyr om han inte behärskar sig. Vilket är Bellas dröm att han ska göra. Och även alla kåta tjejers dröm.

Det är övernaturligt, obehärskat och extremt sexigt. Hur kan man inte älska det?



/Amanda

Här kommer ni hitta roliga och underhållande krönikor skrivet av prasselonlines krönikör Amanda! Läs och njut!

Jag sitter och pluggar med religionskunskapen, och det går rent ut sagt åt helvete! Eller åtminstone går det trögt, jag skriver konstant fel och häftet vi fick om kvinnosynen i Islam upplyser mig inte nämnvärt mycket, snarare tvärtom.

Så jag bestämmer mig helt enkelt för att ta en paus och varva ner. Jag går ner för trappan och går min vanliga "jag-har-egentligen-massor-med-saker-att-göra-men-finner-ingen-lust-runda". Den slutar alltid vid kylskåpet.
Detta monster som ser ut att kunna sluka upp mig när som helst om jag inte hinner före. Och som vanligt när jag öppnar dörren (vilket jag vet att jag aldrig ska göra) så står den där. Denna underbara, svala och frälsande drycken och stirrar på mig. "Drick mig! Drick mig!" skriker den efter mig. Jag sänder en kort tanke till min friidrottstränare, men tänker att han ändå aldrig kommer att få veta något.

Jag sprätter Coca-colan, tar en klunk, och ett rus av obeskrivbart välbehag sprider sig genom kroppen. Jag ryser, huvudvärken släpper, allting skiner upp och humöret är återigen på topp. Nog för att jag gillar Coca-Cola men det är sällan det smakar så bra som det gör just nu. Världen känns vacker, det finns ett hopp för framtiden, allting ordnar sig. Dansandes tar jag mig upp för trappan med min Coca-Cola. Ska precis sätta igång datorn men gör felet att låta blicken nudda vid dessa rysliga utskrifter och luddiga föreläsningsanteckningar.

Då är man genast tillbaka där man började.

Dags för en ny klunk...

/Amanda